Lemmy Kilmister, grundare, sångare och bassist i det legendariska rockbandet Motörhead har skrivit en riktigt bra självbiografi. Han skriver om sin långa karriär med Motörhead samt om sin något kortare karriär med Hawkwind, där han spelade på 70 talet innan han fick kicken. 
Lemmy berättar dråpliga historier från sina turnéer och sitt privatliv, han pratar om sex, droger och rock n roll, för vilket han nästan blivit synonym med. Lemmy är rocken personifierad, missbruk till trots har han turnerat mer än någon annan och stått på fler scener och antagligen inte ens hunnit bli bakis från det ena landet till det andra. Även om Motörhead har gjort en massa skräp skivor så har de även gjort riktigt bra musik i stunder. 
Svenske trummisen Mikkey Dee, som innan spelade med bla King Diamond joinade Motörhead 1992 för skivan “March ör die” som i min mening är en av de bästa som gruppen har gjort. Mina favorit skivor med dena skitiga grupp är:
- march ör Die (1992)
- 1916 (1991)
- Bastards (1993)
- Overnight sensation (1996)
Den första skivan jag lyssnade på med gruppen var 1916, jag lånade skivan på biblioteket och lånade om den tills jag inte fick låna den mer, detta var ju innan cdbrännaren gjort sin entré i världen så jag gick snällt till skivaffären och bad dem beställa skivan, sen var jag fast. Skivköpen rullade på och jag har idag en del skivor med gruppen, tyvärr är det bara ett fåtal som är riktigt bra, de andra är lite mer halvsunkiga och dåligt producerade, men ändå fullt dugliga.
Är ni intresserade av gruppen tycker jag att ni ska köpa de skivor jag listar och sedan läsa boken. Boken är kul även om man inte är ett fan, personligen skrattade jag högt då jag läste den flera gånger…Fan..Jag kanske skulle läsa den igen…
Motörhead släpper nästan en skiva per år, och jag väntar med anspänning på om det kommer någon i år…
Godnatt Bolsjeviker och kosmonauter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar