Mina gamla vaggvisor var nog minst sagt otraditionella. Vyssanlull var nog inget som sjöngs då jag var barn, min mor sjöng kommunistiska kampsånger och min far slaktade den sången han kunde, Lou Reeds “Walk on the Wild side”. Kanske har mina gamla vaggvisor gett mig min musiksmak idag, men de har även gjort att jag kan gamla kampsånger som de flesta inte hört talas om, medans traditionella visor är ett blanksteg i min mentala hårddisk. 
Jag ser mig som en hyfsat vettig man i mina värsta år med i mina ögon sunda värderingar och en vilja av guld. Jag skulle inte kalla mig kommunist, inte heller socialist, eller moderat, eller liberal, jag vill ärligt talat inte dela in mig i något politiskt fack, jag vill vara människa. Om människor släppte politiken och profitviljan och satsade på sunt bondförnuft och omtanke skulle vi komma mycket längre än vi gjort idag tror jag.
Stora tänkare, har ansetts som stora tänkare då de inte format sig efter den stora gråa massan, utan tänkt steget längre och utmanat värderingar och etablissemangets grunder. Kanske skulle man i dagens politiska katastrofsamhälle tänka steget längre..
Men håll med om att Warzawjanka (stavning?) har bättre swung än Byssan Lull....och Arbetets söner är kanonbra att vagga till....:)
SvaraRadera