söndag 21 juni 2009

Jag läser en kurs i Politisk filosofi…

Jag läser en kurs som sagt i Politisk filosofi, en sommarkurs på distans och jag har nu skickat in en uppgift att skriva om följande premisser;

Premiss 1:
Det enda som ytterst sett kan rättfärdiga ett politiskt system är att systemet tenderar att införa
lagar och regler som främjar folkflertalets centrala intressen.
Premiss 2:
Högst sannolikt kan ett icke-demokratiskt politiskt system utformas (exempelvis baserad på
vetenskapligt välgrundad kunskap om människors behov etc.) som i högre grad tenderar att
införa lagar och regler som främjar folkflertalets centrala intressen jämfört med vad
traditionell representativ demokrati kan åstadkomma

Slutsats:
Högst sannolikt kan man bättre rättfärdiga ett icke-demokratiskt politisk system jämfört med
ett demokratiskt politiskt system

Till detta skrev jag följande svar, är jag helt ute och cyklar då?

Författaren nämner att människan i grunden är en fri varelse och underkastning är emot den naturliga rollen. Endast om man ger någon legitimiteten att styra en kan så ske, även om Rousseau som boken nämner antagligen har rätt i att förutsätta att generationer i begynnelsen inte hade de sociala färdigheterna att upprätta ”kontrakt” som han kallar det så tror jag att stam/flock mentaliteten alltid funnits hos människan i historien precis som i djurriket. En ledare, oftast den starkaste mannen har bestämt och de andra har underkastat sig dennes vilja. Alternativt har det varit en byäldste eller stamäldste som bestämt- Självklart har denne kunnat utmanas och avsättas, men detta först efter en kamp om makten. Precis som vi ser idag, även om ledare avsätts med maktkontroll världen över så görs väl det mest idag med de demokratiska valen. Så även om de faktiska kontrakten kan ifrågasättas så tror jag att folk alltid har rättat sig i leden och demokratiska val är en utveckling av gamla system, som väl i någon mån får anses vara mer rättvis än kamperna om makten från förr.
Som författaren även skriver om anarkism, så kan jag hålla med om att folk lyder lagar och förordningar för att de dels är rädda för konsekvenserna, bryter man lagen så straffas man och få människor är nog villiga att ta ett straff. Sen följer nog gemene man lagen för att de i slutändan gynnas av den, då även andra tvingas att följa den, vilket i sin tur innebär att man kan vara relativt säker på att få ha kvar sina tillhörigheter samt att ingen berövar en livet för att komma över ens tillhörigheter. Utilitarianism kallar det för ”the greater good” och ser det som ett sätt för att få så många som möjligt att tjäna på lagarna. Människor underkastar sig frivilligt då de anser sig i det långa loppet tjäna på att göra det. Eftersom alla människor lever under olika personliga och sociala förutsättningar, men olika färdigheter kan livet aldrig bli 100% rättvist, inte heller kan alla lagar gynna alla människor, men lagen gör ju att samhället i någon mån blir så rättvist det går. Även om jag kan hålla med om att människor idag inte har något verkligt val att leva enligt demokratin eller ej.
Som slutsatsen i vår frågeställning säger så tror jag inte alls att det är högst sannolikt att man bättre kan rättfärdiga ett icke demokratiskt samhälle, då avsaknaden av demokrati och lagar skulle innebära en avsaknad av sociala skyddsnät och individer skulle anse sig ha rätten att ta lagen i egna händer och även att ta det som de ville ha. Om man ponerar att påståendet är sant att det skulle vara onaturligt att underkasta sig en annan persons auktoritet så kan man eventuellt kunna säga att demokrati är svårt att rättfärdiga, men jag vill inte hålla med om det påståendet då människan är en flockvarelse och har historiskt sett alltid underkastat sig en ledare för att överleva. Alla har sin roll i ett samhälle och vissa har alltid tagit sig rätten att stifta lagarna och andra har alltid följt dem, skillnaden är väl då att vi väljer våra lagstiftare idag och slipper utmana dem i blodskamp om makten. I en demokrati ska ju även vem som helst kunna ta sig in i de lagstiftande och styrande etablissemangen, även om man inte har något direkt val att följa lagen så har ju alla en möjlighet att utmana politiker och även bli politiker själva. Den möjligheten skulle inte finnas om inte demokratin fanns. Men visst kan man ifrågasätta hur demokratiskt demokratin defacto är.

Vad tror ni? Är jag helt ute och cyklar nu??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar