“The long hard road out of hell”, den långa vägen ut ur helvetet. Ja det kan nog vara en passande titel, för om det som står i boken är sant, så är Manson inte helt kry. Det började redan som barn då han och hans lekkamrat smög ner i källaren, där Mansons farfar hade sina gömmor. Farfarn var helt klart en perverterad man som sett sina bästa år, långt innan läsaren kommer med i bilden, och han känns inte helt sympatisk då han torkar slem ur sin halstraktomi samtidigt som han avnjuter bilder på djur, i sin mörka källare…
Mansons egna eskapader därefter ska vi inte ens tala om och jag undrar hur han kan skriva allt så öppet, för allt kan inte vara preskriberat, och att erkänna en sådan bild av sig själv är knepigt. Men det kanske får honom att sälja mer? Jag vet inte. Jag är svag för biografier, speciellt om musiker, och även boken om Manson är läsvärd och på något knepigt och absurt sätt, rent av intressant, även om jag hoppas att inte hälften är sant..Mest för hans egen skull.
Han framstår, som en ganska driven musiker, som mitt ibland knark och sexuella perversioner faktiskt vill säga något med sin musik. Och jag tycker att en del av hans musik är ganska bra, även om jag kan tycka att han kanske borde tona ner vissa aspekter av sitt “artisteri”…
Ett betyg? Ja, jo du..Helt klart godkänd läsning så en 3 guror av 5 möjliga.
måndag 13 juli 2009
Marilyn Mansons Biografi..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar