Mjölka en kassako?

Jag kan bli så trött på musiker som gör allt för att mjölka ut de sista dropparna i sina sinande kassakor till grupper, jag tänker i detta fallet på David Coverdales Whitesnake som för typ ett år sedan släppte ett album, som heter Good to be bad. Och jag tänker följande om den:

Efter tio år samlade David Coverdale åter ihop ett Whitesnake band i raden och spelade in ett nytt album. Legendariska whitesnake har spelat i olika konstellationer sedan 1977, men består numer endast av Coverdale från ursprungsgruppen. Skivan låter som de flesta andra Whitesnake album och intet nytt under solen uppdagas i denna ganska mediokra skivinspelning. Kanske är det en skiva som ett inbitet Coverdale fan kan uppskatta mer än mig som förväntade mig mer kräm. Coverdale sjunger dock som han ska, rent och starkt och skivan är välproducerad och välinspelad, men ack så trist. Det låter som det mesta Whitesnake gjort innan och gruppen känns ganska överspelad nu. 1980 talet är över och Coverdale som i botten är en hygglig textskrivare borde kanske ta och komma med i vårt nuvarande decennium och testa lite nya ljud på pedalerna, för det gamla håller inte riktigt ända fram längre och gruppen känns mer som en parodi på en musikalisk era som kom, som såg och som tröttnade…

Om ni verkligen gillar Whitesnake så har ni väl antagligen redan skivan, har ni den inte kan ni gott skippa den. Jag kallar den slöseri med tid och pengar..

Technorati-taggar: David Coverdale,Whitesnake,Good to be bad,1980 talet