The Crying light- Antony & The Johnsons

Antony Hegarty släppte nyligen sin tredje fullängdare med sin grupp Antony & The johnsons. Antony som började sin karriär I New Yorks gayscen och uppträdde på diverse obskyra tillställningar innan han samlade ihop ett par vänner och spelade in sitt debutalbum. Kan man ta till sig Antonys musik har man en stor upplevelse att vänta, även om The Crying light kan te sig något svårlyssnad så blir den bättre och bättre med tiden. Musikaliskt går den i samma spår som gruppens tidigare verk och befäster Antony Hegartys som androgynt musikgeni.

Låten ”Epilepsy is dancing” är i min mening den skönaste låten på skivan och på något sätt synonymt för gruppens sound. Det låter snudd på sakralt men mycket finstämt. Gruppens tidigare verk är ingen musik man skulle spela på en fest, om det inte var ett party för emo-kids med personlighetstörningar, och The Crying light är inget undantag, skivan ska åtnjutas i stillhet, kanske med en kopp the i höstmörkret eller en käresta i famnen.